Ledsen för att du är fattig? Slå på MTV kl 19

Sitter ni hemma och grämer er för att ni är sorgliga fattilappar som sitter hemma och ugglar? Känner du att pengar skulle köpa dig lycka?

Jag rekommenderar dig då att titta på ett program som heter "My Super Sweet Sixteen" som går på MTV kl 19. Programmet går ut på att en tjej som har en pappa som är miljonär ordnar en jättestor fest till sin 16:e födelsedag. Man får se henne åka till Las Vegas för att köpa en fin klänning på Louis Vuitton, gå till en exklusiv frisör eller när hon sitter och lunchar framför sin pool i Beverly Hills. I senaste programmet var det en tjej som dessutom åkte till sin High School och delade ut inbjudningskort till vissa utvalda personer. Det mest intressanta som hände var när TV-teamet intrevjuade de personer som inte blev inbjudna. Det var så jäkla härligt att se hur de försökte stå emot den enorma förödmjukelse som det måste innebära att inte bli vald. Snacka om att stora klyftor föder hat. Inte så konstigt att skolmassakern i Columbine ägde rum.

Då den pantade primadonnan sitter med sina kompisar hos en frisör så börjar de psyka en av kompisarna för att hon har köpt sina örhängen på Target för fem dollar. En av de andra tjejerna proklamerar stolt att alla hennes smycken är köpta på Tiffanys. Aldrig någonsin har jag varit så jävla nöjd över att jag är fattig, och dessutom glad över att jag slipper ha den pantade livsåskådningen att en persons pengamakt ska definiera deras personliga karaktär. Bra sagt tjejen! Ha dina örhängen från Target och bär dem med stolthet!

I slutet av festen händer nästan alltid samma sak. Den bortskämda skitungen får en stor SUV eller Hummer i födelsedagspresent av pappa miljonären. Oftast är den vit, varför vet jag inte. Sedan intervjuar de alla festbesökarna som säger hur underbar personen i fråga är och hur nöjda de är med festen.

Det roligaste som hände i detta avsnittet var då en tjej sa: "This was the best party I've ever been to, so she's definately bought me as a friend".

Tids nog inser kanske den stackars lilla flickan vilket värdelöst liv hon lever egentligen. Eller å andra sidan så kanske hon skrattar hela vägen till banken, vad vet jag. Bara jag är nöjd med min situation och det kan man lugnt säga att jag blev efter den smaklösa uppvisningen i amerikanskt konsumtionstrams!

Hmm... nu lät jag nästan som en kommunist. Förlåt mig för det du store herr Reinfeldt...

Förresten, ikväll tänkte jag läsa på till duggan på torsdag, men jag somnade. Är det ett bra tecken?

Äventyr på kungsbackapendeln

När jag åkte tåg hem från Kållered igår så hände det en ganska bisarr sak. Jag satte mig bredvid en tant som satt tyst och tittade ut från fönstret. Föraren ropade sedan ut något i högtalaren och då drog hon igång. Jag fattade inte riktigt vad hon sa, för hon pratade så fort. Dock lyckades jag snappa upp några nyckelord, och jag tror hon ville berätta hur hon fick nån medicin som fick henne att se döda människor i ugnen. Det var nån sorts medicin hon fått mot astma, för hon hade ju så dåliga lungor.

Sen tittade hon ut ur fönstret och sa: "vilka mörka moln! Jag har aldrig sett nåt liknande! Det här rör sig om biologisk krigsföring på hög nivå". Så de mörka molnen var alltså del i en biologisk krigsföring som släppts ut av främmande makt för att kontrollera oss. Jag frågade vad det var de hade släppt ut, typ om det kunde röra sig om virus eller bakterier eller nåt. Och hon sa att det nog var det som det rörde sig om.

Sen hade hon anmält sin läkare för att denne skrivit ut medicin som fick henne att se konstiga saker. Sen berättade hon hur fint det var i Kungsbacka och hur luften var så dålig i Göteborg (kanske p.g.a. den biologiska krigsföringen!?). Jag fick rådet att aldrig nånsin flytta till Göteborg, vilket ju är ganska svårt att göra något åt.

Tanten pratade hela tiden under färden. Det var som om man tryckte på en knapp. Jag tror hon var galen, men hon hade en väldigt fins scarfs. Jag tror faktiskt det var en äkta Burberry-halsduk.

Sen lyckades jag snappa upp att hon hade varit på Apoteket vid Wieselgrensplatsen, och då fattade jag att jag och hon nog skulle åt samma håll sen. Jag tog en annan väg till spårvagnshållsplatsen, och när buss 17 kom tänkte jag kliva in men när jag såg henne gå på den tillsammans med en tjej som hon hade hittat att terrorisera så valde jag att vänta ett par minuter på att 6:ans spårvagn skulle komma.

Mitt läkaröra började genast försöka ställa diagnos. Jag tror att vår käre tant har någon form av psykos. Möjligen kan det röra sig om schizofreni av något slag. Hon visar tydliga tecken på att hon har bisarra vanföreställningar, alltså att någon skulle släppa ut biologisk krigsförings-gas över landet. Många som har schizofreni tror ofta att CIA och FBI ingår i maskopi med Reinfeldt och Bush för att sätta dit en. Hon verkar också hallucinera. Nja, kanske inte schizofreni, men någon form av psykos rör det sig tveklöst om iallafall.

Idag var jag på geriatriska avdelningen på Sahlgrenska. Jag pratade med en patient och lyssnade och pankade på den. Det var ganska roligt. På torsdag är det dugga. Jag kommer inte att klara den, vilket kommer innebära endel problem för mig då jag inte får göra det praktiska provet nästa fredag. Men som tur var har vi ingen tenta innan jul så jag hinner göra omduggan och provet.

Samtalskunskapen är slut!!

Usch, jag har inte orkat skriva något för den här veckan har varit så uttömmande på krafter så ni anar inte. I fyra hela dagar satt vi instängda i ett litet rum och disktuerade om olika saker. Man fick välja ett ämne att prata om som filmades och därefter analyserades filmen. Mitt ämne var ganska bra, och det blev en bra diskussion. Problemet var att man kom hem så sent på kvällarna typ kl 17.20 och hann eller orkade inte göra något annat. Fast i och för sig, på torsdagskvällen efter arbetspasset i det lilla rummet så gick jag och en klasskamrat på filmen Borat på bio. Den var mycket rolig och rekommenderas till alla. Jag skrattade som fasiken flera gånger. Speciellt när det blev en brottningsmatch mellan Borat och hans "producent". Lite äckelvarning på det men hoho vad roligt det var. Amerikanarna fick sig en rejäl törn.

Efteråt blev vi hungriga och gick till en thairestaurang och åt lite mat. Jag testade mig på en chicken with cashew nuts, men till min besvikelse så var den allt för mesig. Jag har insett att den godaste varianten av denna rätt finns att få på Spicy Hot i Västerås. Jag har aldrig varit med om att äta försvenskade varianter av thaimat ute på restauranger. Jag trodde inte att det förekom överhuvudtaget men det gjorde det visst.

Fasiken vad överlycklig jag var när det hela var över på fredagseftermiddagen då vi fick sluta lite tidigare. Jag tog en kokosruta och ilade snabbt iväg till Kungssten för att hinna med bussen. Jag lyckades hitta en buss som gick direkt till Vågmästareplatsen via Eriksberg och Lindholmen. På fredagen var det dessutom några (eller några och några, det var halva klassen 41 pers) som gick till Sjömagasinet och åt lunch. Jag hade kanske följt med, men jag hade tidigare betalat för min mat för dessa fyra dagar så det kändes onödigt att kasta bort 50 kr som jag redan betalt.

Innan vi gick hem så diskuterade vi vad vi skulle göra nu när denna samtalskurs var slut. Jag meddelade att jag skulle handla kassler på Coop Forum eftersom det var extrapris på det, vilket jag också gjorde. 40 kr kilot är riktigt billigt. Så nu gjorde jag 12 matlådor igen. Mycket prisvärt. Jag ska försöka hamna på en billig nivå när det gäller matkostnaderna per månad.

I lördags var jag hemma hos Elin och fick mat. Jag har dessutom försökt att läsa lite till konsultationskunskapsduggan som vi ska ha på torsdag. Jag tycker det är så jäkla svårt att läsa till den och jag tror inte att jag kommer klara den. Men men, det känns ju helt ok eftersom det inte kan vara så svårt att göra en omdugga, och dessutom har vi ju inga andra tentor innan jul så det borde gå att läsa in förhållandevis snabbt.

Imorrn ska jag vara på Sahlgrenska geriatriken tillsammans med 5 andra. Vi ska öva att ta anamnes och status på en massa gamlingar antar jag. Dessutom ska vi öva journalskrivning. Vi kommer nog gå hela dagarna så det lär ju bli omöjligt att läsa till duggan. Vi har iallafall hela onsdagen till inläsningsdag, men vi får väl se hur det går.

Just det, jag klarade tentan i patologi förresten. Jag hade 84,75/98 p och var 26:e bästa i klassen. Lite sämre än jag brukar men ändå skönt att ha klarat den! Då slipper jag omtenta den 16 dec.

Puh, jag är så jäkla trött så ni anar inte. Den här veckan var så ansträngande att jag bara känner att jag har gjort mig förtjänt av att inte göra någonting. Problemet är att jag har en massa tråkigt skit att läsa in... puh...

Bondjävlar

För övrigt anser jag att "Bonde söker fru" är ett jävla skitprogram.

Samtalskonst

De här två dagarna har varit rätt intensiva. Det började igår när vi samlades ute på Nordiska högskolan för hälsovetenskap som ligger borta vid Nya Varvet nedanför Älvsborgsbron för en kurs i samtalskonst. Väldigt fin natur runt omkring och ett rätt intressant område. Huset är en gammal örloggsflottilj från 1600-talet som för typ 40 år sen var fängelse.

Vi arbetar i små grupper där vi sitter och pratar om olika saker. Man får välja ett ämne som man ska prata om som sedan filmas och sen har man en som intervjuar. Ämnet ska vara personligt och man ska kunna prata mycket om det. Jag har valt ett ämne som jag inte tänker avslöja här. Imorrn är det min tur att snacka. Idag så intervjuade jag en klasskamrat som berättade om ett minne. Tyvärr gick det inte så bra för min intervjuteknik. Jag tyckte att själva ämnet hon pratade om var lite småkomiskt så jag "flinade" när jag ställde frågor och höll på att börja gapskratta flera gånger. Inte så bra.

Sen på eftermiddagen var det två andra som körde ett intervjupass. Det tog väldigt lång tid att gå igenom allting. Jag tror det tog en timme att analysera ett samtal på typ 20 minuter. Sen drog det iväg med en massa abstrakta och intellektuella resonemang som jag i ärlighetens namn inte kände mig så intresserad av. Eller jag tror i och för sig att det beror på att gruppen jag är i består av personer som är så pass starka individer och välartikulerade att jag tenderar att försvinna och bli lite tyst. Jag har märkt att för mig spelar gruppdynamiken väldigt stor roll för hur mina insatser blir. Jag har svårt att göra min röst hörd bland andra starka röster och jag gillar inte att bli högljudd. Det märks att de andra blir stressade av att jag är lite tyst och ett par gånger så frågade de mig vad jag tyckte. Fast då hade jag inga problem att svara. En av gruppmedlemmarna frågade mig vad jag ansåg om det de gått igenom hela eftermiddagen då jag mest betraktat och det var precis efter att vi hade slutat, så jag började dra igång ett resonemang som gjorde att det blev så ont om tid att jag fick springa allt vad jag hade till bussen i Kungssten. Jag kom med precis och jag satt och hostade upp slem och skit på bussen av ansträngningen. Fan vad jobbigt det var.

Iallafall så tycker jag att det är upp till handledaren att kanske vara mer engagerande och att han går igenom och frågar varje gruppmedlem efter samtalet vad vi tycker och tänker. Det funkade mycket bättre under vårdcentralsplaceringen. Där kände jag att jag fick mycket mer sagt eftersom handledaren var mycket mer engangerande.

Som sagt. Hela den här grejen är lite på gränsen till flummeri. Och de som känner mig väl vet att jag fullkomligen avskyr flummerier. Det kan vara interssant att ha en diskussion om livets stora mysterier men jag tycker att vi ältar lite mycket och försöker dra saker till sina mest abstrakta spetsar att jag bara blir trött i huvudet.

Igår när vi skulle presentera oss själva så sa jag att jag var en storstadsmänniska. En medlem frågade vad jag menade. Jag ville då förklara att jag gillar att jag ibland när jag känner för det kan försvinna i folkvimlet och känna total anonymitet. Jag gillar det verkligen, då jag är fascinerad av storstäder som London och New York. Problemet var att jag inte riktigt formulerade mig så bra så det lät ungefär som att anledningen till att jag bor i Göteborg är att jag ska slippa gå på stan och träffa nån jag känner. Det var lite svårt att förklara vad jag egentligen menade så då var det redan kört. De andra måste tro att jag är värsta psykfallet... hehe... men vad gör det...

Tidigare år så har denna kursen bestått av ett internat där man åkt iväg till en kursgård borta vid Ljungskile och bott över där en hel vecka. Fasen vad skönt det känns att slippa det. Jag känner mig dock helt slut nu och man hinner inte göra något på kvällen. Kom hem kl 17.20 idag. Vi håller på varje dag från kl 8.30 - 16.30. Och idag drog vi som sagt dessutom över med 10 minuter. Puh. Men det är skönt att det bara är två dagar kvar av detta. Sen behöver jag aldrig nånsin mer i mitt liv sitta i en grupp och diskutera mina privata problem och bekymmer.

Tågäventyr

När man åker tåg så tvingas man sitta ihoppackad med en massa andra sardiner i flera timmar och utstå deras odörer, läten och framför allt - barn.

När jag åkte till Västerås i fredags så satt jag i den telefonfria delen av X2000, men jag anser att de borde skaffa en barnfri del. Det äckliga barnet fick för sig att testa olika djurljud och skrikövningar. Jag försökte döva ljuden med radio men det gick bara halvdant. Som tur var gick pappan iväg med barnet en stund sen så man fick lite lugn och ro. Herre min gud alltså...

När jag skulle åka hem så åkte jag först regionaltåget till Katrineholm och sedan tog jag X2000 vidare till Göteborg. På tåget till Katrineholm så satt framför mig en tatuerad man som hade yviga rörelser, och en liten pojk. Jag fick reda på att pojken var fem år och skulle fylla sex år senare på året. Jag kunde känna att mannen luktade äckligt och hans rörelser var okoordinerade. Jag började misstänka att han var alkoholist, och gissa om jag skulle få rätt.

Mannen tar sen upp sin mobiltelefon, ringer ett nummer och börjar snacka med sin före detta, misstänker jag att det var. Jag hör saker som "vill du att jag ska ringa soc?", "du ska fan ge tillbaka mina saker", "jag tänker ta med mig soc och ta tillbaka dem", "du kan inte ta hand om dina barn", "jag tänker byta nummer kärring så du inte kan ringa hit!", "horjävel, jag ska byta nummer". Det var så patetiskt att höra. En vuxen man sitter och pratar som man gjorde på skolgården. Och han kan inte ha den hövligheten att bespara oss medresenärer hans white-trash-bekymmer. Jag ryser.

Sen tar han upp en burk öl och börjar hinka den. Pojken äter ett äpple.

Stackars barn. Det är inte konstigt att det finns barn som far illa, så som vissa vuxna beter sig.

Nåja, nu till nånting roligare. Jag var idag och köpte mina jeans (igen!). Använde då min rabattkupong varpå de kostade 879 kr istället för 1 099 kr. En bra deal om ni frågar mig.

För övrigt anser jag att de borde släcka ner på tåget på kvällen så man kan sova lite. Sen är det hemskt att försöka sova när man sitter på en plats vid en gång. Man kan liksom inte luta huvudet mot nånting. Dessutom fick tönten som satt bredvid mig på andra sidan gången lust att gäspa jättemycket och efter varje gäsp som för att markera att han verkligien var trött, så liksom gav han ifrån sig ett högt gäspljud.

What's up Brother?

Årets roligaste reklamfilmer kommer från Systembolaget. Trots att jag är emot dem helt och hållet så måste jag verkligen erkänna att deras anti-köpa-ut-propaganda är rätt rolig. Kolla han som håller andan... hehe...

Idag hände nåt intressant. Jag fick ett personligt adresserat brev hem med en inbjudning till en VIP-kväll på Brothers den 29 november i samarbete med Café. Det hela skulle utspelas på en Brothers-butik i Nordstan är i Göteborg och det skulle bjudas på gratis mat och dryck (!!) och en presentation skulle hållas av Daniel Lindström som är Cafés trendguru. Och som gräddan på moset så erbjuds jag 20% rabatt på hela sortimentet!.

Alltså det här låter ju helt underbart, men jag kan inte låta bli att förundras över varför just jag har fått denna inbjudan. De kan ju rimligtvis inte skicka ut dem till vilka personer som helst! Förvisso är jag prenumerant på Café genom ett förmånligt erbjudande om fem nummer för 99 kr. Men jag har mig veterligen inte handlat något på Brothers de senaste åren, och jag är inte heller med i deras kundklubb, om de nu har någon sådan.

Jag förstår helt enkelt inte hur detta kan vara ekonomiskt försvarbart! Att bjuda in vem som helst till en VIP-kväll på en av deras butiker, att bjuda på mat och dryck och dessutom ge 20% rabatt på allt. Är det en reklamstunt!? De måste ju rimligtvis ha kalkylerat den ekonomiska risken gentemot det man kan vinna på det.

Nåja, jag är aningen förvånad men that's just me...

Imorrn åker jag tillbaka till Åhléns och lämnar tillbaka ett par byxor. På måndag åker jag och köper samma par byxor igen och får 200 kr i handen.

SÅDESÅ!

Måste spara 220 kr nu!

Jag sitter fortfarande här hemma efter att ha gjort en rejäl tvättomgång, och grämer mig efter mitt katastrofala köp idag. Hade jag bara väntat lite så hade jag fått 220 kr rabatt av Åhléns. Jag hade lika gärna kunnat gå till bankomaten och tagit ut två hundralappar och sedan bränt upp dem eller gett dem till nån hemlös. Nu känner jag att jag måste liksom spara ihop de där 220 kronorna på nåt sätt. Jag har kommit på en grej. En julklapp som jag hittar kostar ca 550 kr, fast jag har hittat en nästan likadan grej för typ 450 kr. Jag hade egentligen tänkt köpa den dyrare, men jag kan lika gärna köpa den billigare. Då har jag sparat in en hundring.

Bara en hundring och 20 spänn kvar att spara... hmm... nån som har nåt tips?

Det här är anledning till att jag aldrig handlar nånting. För när jag gör det så blir det bara total katastrof. Nu tänker jag inte köpa nya byxor på minst tre år. Och ny LCD-TV kan vi ju fetglömma det närmsta året. Och digitalkamerna lägger jag på is dessutom. Våga vägra konsumera. Det blir ändå bara fel...

Min blogg har blivit omåttligt populär!

I förrgår installerade jag med en väns hjälp en besöksräknare på min blogg. Jag lyckades efter mycket trixande med html-koden få den att fungera. Första dagen hade jag fyra (4) besökare, vilket måste ses som ganska ok. Så när jag kom hem igår kväll och skulle titta in på min sida så blev jag riktigt förvånad. Enligt min räknare hade upp mot hundra (100!) besökare besökt min blogg bara den dagen!! Jag började då misstänka att något var allvarligt fel med min html-mixtring så min vän bad mig att titta i loggen som finns på sidan som jag använder för räknaren. Där kunde jag se att hundratals människor har besökt min sida genom en direktlänk från Passagen Debatt - Hemligt Skvaller!

Någon vid namn "inside" är tydligen ett riktigt fan av min blogg vilket ni kan se genom att klicka på denna länk. Denne inside tycker tydligen att min blogg är trevligt, och jag får väl tacka och ta emot! Personen verkar också hysa lite agg mot Tilde de Paula av någon anledning.

Det har kommit tre svar på detta inlägg på Passagen Debatt. En nisse skriver: "nån som förvånar sig?", ett annat pucko skriver: "Så himla ointressant!", varpå en annan person kommer till mitt försvar med lite ironi (antar jag): "Nä!!! Inga tuttar, hemliga kärlekar eller skilsmässor."

Så vem är då denne inside? Min första misstanke var att det var kamraten som hjälpte mig med bloggen. Men det var det tydligen inte. Den slutsats jag kan dra är att inside är en person som verkar ha insideinformation (kanske därför denne antar just det namnet). Titta bara vad han/hon skriver om förre programledaren på Rapport Claes Elfsberg:

"Har hört MKT om den käre Classe. Att han tar hem prostituerade som får ligga på ett glasbord m honom under och bajsa "ovanpå" honom, så att han kan se.. (tydligen blir nya tjejer på "streetan" varnade för honom av sina äldre "kollegor"). Att han under en intern fest på svt bajsade i en blomkruka, att han skickar avgjutningar på sitt könsorgan t kvinnor inom svt som han har ett gott öga till.."

Ack, vem hade kunnat ana det om den gode Claes. Han som verkade vara en sån hyvens prick.

Inside verkar också vara rätt intresserad av FCZ-stjärnan Tore Kullgrens kärleksliv:

"FCZ-Tore raggar brudar med stor entusiasm.
Men det är ju allmänt bekant att han är Carolina Gr:s stora kärlek."

Så vem är då denne skvallertant? Ge dig till känna!

Och idag har jag bara haft 66 besökare... Jag som började vänja mig vid tresiffriga nummer. Kanske skulle logga in på den där Passagen Debatt och enbart publicera en massa direktlänkar till min blogg från den sidan. Fast är det verkligen rätt klientel för min blogg? En massa sladdertackor utan liv som sitter hemma med buntar av Se&Hör och Hänt Extra och vars största fundering i livet är om Carola ska byta frisyr eller hur det egentligen står till mellan Linda Rosing och Fadde.

Fan vet. Och nu har jag tvättid!

Justja, måste berätta om en annan grej. Idag gjorde jag ett nytt försök och provade ett par byxor på Åhléns. Det var ett par marinblå jeans från Diesel. Jag hade inte så stora förhoppningar men hör och häpna, de passade! Så jag köpte dem. Helt otroligt. Det var mina första jeans jag köpt sedan oktober förra året.

Fast det "roliga" hände sen när jag kom hem. Då damp det ner post från Åhléns där jag är med i deras kundklubb i egenskap av trogen kund. Och vad hittar jag där om inte en rabattkupong med 20% rabatt på valfri vara under Åhléns klubbdagar mellan den 20-23 november. Fan vilken jävla nitlott... där hade jag kunnat spara 220 spänn om jag bara väntat tills på måndag... Vad ska jag göra? Gå och lämna tillbaka på öppet köp och sedan köpa dem igen?

Fasiken vilket dilemma... Men kolla här, jag köper ett par byxor om året, och dagen jag gör det så kommer det hem en rabattcheck timmen EFTER att jag handlat dem!! Vad fan är oddsen egentligen?

Gud hatar mig helt enkelt...

Liverapport från en föreläsning

Detta skrevs ned på en föreläsning då jag inte hade något bättre för mig:

"När jag skriver detta är klockan 14.27 och jag sitter och lyssnar på en gubbe som sitter på en stol framför whiteboarden i föreläsningssalen 2119. Jag kan ge er denna rapport tack vare ett skrivblock och en blyertspenna och att jag sitter längst bak i salen på hörnet. Ni kanske fattar att det inte är så jäkla intressant. Eller intressant kan det ju vara men han har ett helt obegripligt kompendium och sitter på en stol och babblar! Ingen struktur alls.

Föreläsningen handlar om missbruk. Nyss berättade han hur man ska se att en person är missbrukare.

Egentligen hade jag kunnat gå hem innan lunch för detta var inte så riktigt givande. Känns lite som slöseri med tid. Hade kunnat göra något viktigt. Typ ligga hemma i min soffa och dricka te och läsa tidningen. Nyss sa gubben att missbrukare ofta luktar läkerol vid läkarbesök. Nu säger gubben att det är roligt att jobba med alkoholister. Hmm, han verkar lite mysko, fast han är tydligen psykiater så det förklarar saken. Klockan är nu 14.35. Vi slutar klockan 15.00, bara lite kvar nu. Ska nog ta en bit banan till.

Jag tycker att man som föreläsare åtminstone borde stå upp inför åhörarna.

Om ni dricker upp till 18 standardglas alkohol på en vecka så är ni i riskzonen att hamna i ett missbruk och få negativa effekter på kroppen. Ett standardglas innebär en flaska starköl eller ett glas vin eller en snaps/shot eller en whisky/grogg.

Vill ni vara på säkra sidan så drick inte mer än 10 standardglas på en vecka. 10 glas vin på en vecka alltså. Är ju faktiskt rätt mycket man kan hinka i sig utan problem. 14.40 är hon nu. 20 minuter kvar nu gubbe, nej oj! 19 minuter kvar nu!

Usch jag tror det regnar ute. Tur att jag var förutseende och tog med paraplyet imorse trots att det inte regnade!

Puh vad tråkigt det här är. Och på denna kursen är de så jäkla dåliga på att ge raster! 10 minuters rast på två timmars mässande är alldeles för litet.

Käkade en lunch nära skolan med några klasskamrater, en försvenskad typ av chicken green curry. Den var förhållandevis god faktiskt. Ikväll blir det min berömda kasslergryta.

14.46! Han börjar avrunda tror jag!

En tjej i klassen gav nyss upp och lämnade salen. Önskade jag kunde göra detsamma, men jag sitter lite dåligt till för att göra det. Oj, gubben pratar om Göran Johansson som med sina kommunalpampar på ett möte drack en massa sprit och om man tog med konsumtionen av sprit som de beställt in så hade de 2 promille i blodet. Woah!

2,0 promille ---> Dubbelseende. Svårt att prata och gå. Detta promilletal kan orsaka minneslucka.

Nu börjar han sluddra och skriva obegripliga saker på tavlan. Klockan är 14.53 nu. Jag kommer nog gå ner till Linnéplatsen sen och ta spårvagn nummer 6 därifrån. Närmare dit än till Sahlgrenska huvudentré. Fick åka nya spårvagnen imorse igen. Det känns som om den slukar folk mycket sämre. Kanske bara inbillning. Har typ vant mig vid det tjutande ljudet rätt bra nu.

Men sluta prata nu då, snälla! 14.56. Kan du inte ge oss 4 minuter?

14.58 och folk börjar ställa frågor... kul... En till, ner med handen kärring... Jag vägrar jobba övertid. 15.00 och två händer uppe till, IDIOTER!!

Börjar markera genom att plocka fram väskan.

15.04. Slut för idag! Halleluja!"

Tendensiöst om antidepressiva

TV4 Nyhetsmorgon är verkligen världsmästare på tendensiösa reportage om saker och ting. Deras journalistiska ambitioner ligger på ungefär samma nivå som Uppdrag Granskning och de verkar varit på utbildningssejour hos Kalla Fakta-redaktionen. Minns bara intervjun med Carl Bildt för ett par veckor sen som blev en pinsam ältning från Lasse Bengtssons sida om aktier som utrikesminister inte längre äger.

Det ämne som togs upp under söndagmorgonen var allehanda hemska biverkningar av SSRI-preparat som är en typ av antidepressivt piller. De tre gästerna vid frukostbordet utgjordes av en patient som tidigare ätit pillrena men sedan slutat på grund av biverkningarna, en företrädare för en organistation till vilken man kan rapportera biverkningar, samt en ordförande för svenska psykiatriföreningen.

Alla var rörande överens om att biverkningarna var ett stort problem och att läkarkåren medvetet försöker tysta ned inrapporterade biverkningar genom att ignorera patienternas åsikter. Som en journalistisk lekman kan jag tycka att det kan vara av stor vikt att ha med någon företrädare för vetenskapen. Jag är inte säker på att tanten som var chef för psykiatriföreningen var läkare, det lät inte som om hon var det, men visst borde man ha med en praktiserande läkare i en sådan diskussion som kan hjälpa till att hålla isär begreppen? Det bästa vore att ha en professor i psykiatri som verkligen vet vad de pratar om och som kan styra upp diskussionen något.

Programmledarinnan Tilde de Paula envisades med att kalla SSRI-preparaten för "lyckopiller", vilket är att grovt förminska och ignorera deprimerade patienters symptom och sjukdomsbild. SSRI-piller ska ges till patienter som har ett patologiskt tillstånd i hjärnan som leder till en minskning av produktionen av signalsubstansen serotonin. Detta tillstånd leder sedan till att patienten får en depression.

Lyckopiller låter som ett magiskt piller som en trollkarl trollat fram ut sin hatt och som ges till alla som är lite ledsna. Det är ett uttryck som används av djupt okunniga människor utan någon som helst insikt i modern läkekonst. Grattis Tilde, du tillhör denna gruppen.

Det visade sig också att den stackars kvinnan som ätit antidepressiva med svåra kramper som biverkning, helt hade slutat med pillrena utan att sätta ut dem långsamt! "Men vad hände med din depression då?" frågade Tilde. "Ja, det visade sig att jag inte hade någon depression", svarade kvinnan.

Problemet var alltså inte biverkningarna utan att denna kvinna under flera år har ätit medicin mot en sjukdom hon inte lider av. Då ligger ju problemet på ett helt annat plan, och kanske det bör disktueras om dessa mediciner skrivs ut alldeles för lättvindigt. Är det läkarnas fel? Eller är det patienternas "fel", då dessa kräver "lyckopiller" som de hört talas om i medierna, vid minsta lilla sorg och nedstämdhet. Kanske är det mediernas fel? Jag vet inte, men det är en intressant frågeställning.

Slutligen så skulle en läkare, om en sådan inbjudits till debatten, kunnat förklara för dessa lekmän, att alla mediciner har biverkningar. Vissa blodtrycksmediciner gör att man måste gå och kissa stup i kvarten. En så vanlig medicin som Losec kan leda till diarréer och illamående. Läs i FASS så kan du se att Alvedon har lett till dödsfall i mycket sällsynta fall.

Problemet är att det bli större rabalder när man får biverkningar då man tar medicin mot psykiska sjukdomar än mediciner som tas mot exempelvis en magåkomma. För folk verkar tro rent allmänt att dessa mediciner är onödiga och kan botas genom t.ex. samtalsterapi. Hjärnan är tabu för att det ligger så nära människans personlighet.

Kognitiv beteendeterapi är en kompletteringsbehandling vid depression, ingen förstahandsbehandling som vissa verkar tycka. Observera dock att detta gäller riktiga depressioner.

Att råda en deprimerad att prata om sina problem för att bli bättre utan medicinsk behandling är som att råda en diabetiker att gå till en terapeut med hopp om att detta ska bota insulinbristen. Eller att KBT till en person med högt blodtryck leder till en sänkning av densamma.

Weekendutflykt till Coop Forum

Idag tog jag en promenad bort till Coop Forum, och tänkte då att jag skulle ta en sväng förbi min gamla studentlägenhet borta i brämaregården nedanför Ramberget. Området kring min lägenhet är i ärlighetens namn rätt nedgånget. Inte mycket hade ändrats, samma pizzeria var kvar även om jag förutsätter att de bytt ägare av skattetekniska skäl. Samma sunkiga kineskrog och kvarterskrog fanns också där.

Själva lägenheten var också sig lik förutom att det stod en massa cyklar precis innanför grinden och dessutom fanns där en gammal söndertrasad soffa som någon förmodligen inte orkade bemöda sig med att slänga bort. Jag gick lite närmare grinden för att se om de hade kvar samma postfack som vid tillfället då jag bodde där. Det hade de mycket riktigt, och när jag stack in näsan genom grinden för att kika in möttes jag av en doft som kändes mycket bekant. Det luktade ungefär som det brukar göra i tvättstugor, typ mjukmedel, och den lukten fick mig att minnas. Som ni kanske vet så är jag en mästare på nostalgitrippar så mina tankar flöt givetvis bort till den tiden för tre år sedan då jag bodde i en lägenhet på just denna adress. Det som jag mindes konkret av doften var de sista veckorna då jag bodde där, precis innan jag flyttade hem till Västerås. Jag minns att jag på söndagkvällarna ofta brukade tvätta. Den sista tvättiden var mellan kl 21 och 23 om jag minns rätt. Det var tufft. Doften påminde mig också om de allra sista dagarna när jag och mamma flyttade ut alla grejerna och proppade Volvon full med bråte och annat tjafs.

Intressant det där med dofter. Jag är en doftoman. Det är imponerande hur det retar ens känslor och får en att minnas avlägsna episoder som vore de idag.

Min förra lägenhet var helt ok. Den var ganska liten, ungefär 27 kvadratmeter om jag minns rätt. Men detta uppvägdes av det faktum att allt var nybyggt. Det var ny fräsch toalett, nytt kök med en oanvänd ugn. Det var också ganska bra isolering i väggarna. Det var sällan jag stördes av hög musik och dylikt från mina grannar, vilket är tämligen imponerande då det var studentlägenheter.

Jag minns mina dagar efter att jag hoppat av då jag gled runt och var allmänt sysslolös. Jag kommer ihåg att jag brukade ta spårvagnen ner till stan och så shoppade jag och åt lunch på en massa trevliga ställen. Jag hade också en rätt kass ekonomi då eftersom jag inte hade sommarjobbat den sommaren, så jag låg faktiskt på gränsen rent ekonomiskt, vilket skulle få de som känner mig väl att säga att det inte är likt mig! Kanske har detta sporrat mig till att försöka bygga upp en buffert så jag slipper leva på marginalen. Kanske har det också fått mig till att ställa om till ett mycket ekonomiskt leverne. Minns mina 12 matlådor jag tillredde i onsdags. Nu har jag ätit samma mat sex måltider i rad, men det ska det bli ändring på ikväll. Jag köpte nämligen en halv grillad kyckling på Coop, och till den ska jag ta mig lite pommes frites som görs i ugnen. Skönt med lite variation i alla fall. Jag köpte också en ny sorts Vichy Nouveau, med smak av citron och tropiska frukter. Den var faktiskt rätt god, och det är alltid roligt med lite variation. Den var två kronor dyrare än den som man köper på Willys, men de är smällar man får ta för att man handlar i en mer konsumentvänlig affär. Jag avskyr Willys som pesten, även om jag måste erkänna att jag intensivt gillar deras priser.

Jag har också hittat ett bageri inne på Coop som blivit mitt nya stammisställe. Det heter Dahls Bakery och ligger precis mitt emot kassorna. Jag köpte mig en sarabulle som är en riktigt maffig bulle med mandelmassefyllning. Kostar enbart 8 kr. Sedan tänkte jag att jag skulle testa deras negerbollar också för att se av vilken kvalitet de var (jag sa givetvis inte ”negerboll” när jag beställde, vilket hade varit extra olämpligt då föreståndaren själv var invandrare). Och deras negerbollar var gudomliga. Jag skulle nästan inte ha gjort det bättre själv. Den kostade 12 kr. Kanske inte så prisvärt, men likväl måste man ju kosta på sig lite ibland. Jag vet att det där inte låter som mig, men när det är lördag så tycker jag faktiskt om att frossa i dyra bullar och överflödig lyx i form av ostbågar och choklad.

Har också sett ut ett par nya vinterskor som jag ska köpa. De är av märket Ecco, och jag vet att jag tidigare har yppat att jag inte gillar det märket. Men nu är det så här att jag har slutat att bry mig så mycket om kläder och skor och dylikt. Det finns så lite som passar ändå så jag har helt enkelt tappat intresset för skiten. Jag vill bara ha något som sitter bra och är något så när snyggt. Jag tror att om jag hade en något så när normalbyggd kropp så skulle jag nog investera i ett par nya svarta jeans och kanske nån trevlig tröja, och dessutom en ny rock. Fast efter min ökända visit till Åhléns här i Göteborg när jag provade i princip alla jeans som fanns i kollektionen utan att något passade, så har jag insett att jag skiter i hela den där svängen, och får helt enkelt nöja mig med det som passar.

Snart är det middag.

Man får inte vara pryd på läkarlinjen!

Så då var då de tre dagarna av praktik till ända. Jag är mycket positivit överraskad över hela upplevelsen. Det har varit grymt roligt och givande. Detta tror jag främst beror på att vi har en suverän handledare som är supertrevlig och positiv. Hon är min nya idol nu och kommer vara min förebild som läkare ett bra tag framöver. Jag känner också att jag håller på att bli lite lurad till att bli allmänläkare. Det verkar ju så jäkla roligt. Bra betalt dessutom, hehe...

Sen har vi väldigt bra stämning i gruppen också. Det har jag saknat lite det här 2,5-åren som jag gått i skolan, att man inte får så stor kontakt med andra elever i klassen eftersom det är så stor klass. Men nu när man är i mindre grupp så får vi möjligheten att umgås mera och lära känna personerna bättre. Mycket bra tycker jag! Tyvärr är det bara tre dagar kvar nästa veckan. Jag hade kunnat fortsätta med detta flera veckor till känns det som!

Det kan också förekomma endel rätt bisarra upplevelser också när man tänker på det så här i efterhand. I förrgår fick jag t.ex. en helkroppsundersökning av en person i gruppen, där jag fick ta av mig alla kläderna utom kalsongerna och lägga mig på en brits medan de andra iakttog vid sidan om. Idag fick jag göra en komplett kroppsstatus på en person i gruppen som helt enkelt fick slänga av sig kläderna och lägga sig på en brits. Och denna undersökning inkluderar också ljumskpalpering av pulsar samt palpation av lymfkörtlar i armhålan. Och när man kollar reflexerna i akillessenan så ligger patienten ned och man greppar hela benet och böjer det i 90 grader samtidigt som man håller under fotsulan. Hur svettig foten än må vara. Här gäller det att ha is i magen minsann... läkarlinjen är inget för fega pippel-gubbar... här tar vi för oss minsann! Alltså det är ju rätt sjukt egentligen. Men bra.

Så kollar man också sensibiliteten i huden i anskiktet genom att långsamt smeka med fingertopparna genom alla nervinnerveringszoner i ansiktet... det samma gäller armarna och benen. Man arbetar sig uppåt och fortsätter nedåt. Fast när man väl får göra det tillräckligt många gånger så kommer alla eventuella hämningar att släppa och man bara kör sin grej.

Det känns lite som om jag har börjat tänka mer på människokroppen som ett objekt vid undersökningar. Och det tror jag är ett ganska gott betyg. Det känns också som att man nog kommer få se så mycket i framtiden att ingenting kommer chocka en särskilt mycket, oavsett vilka abnormiteter man får se.

Jag har också blivit väldigt bra på att perkutera. Det innebär att man lägger ett finger på patienten och sedan knackar på det med pekfingret på den andra handen. När det träffar benet så ger det ifrån sig ett ljud som beror på vilken typ av organ som finns innanför det. Mycket användbart när man vill klura ut hur lunggränserna går.

Har också fått bra kritik rörande mitt lugna sätt att tilltala patienterna på. Jag tror stenhårt på det. Jag försöker att inte bli rädd för pinsam tystnad. Ty det finns ingen pinsam tystnad! Tystnad är istället något bra, för i kombination med en stadig och fast blick mot patienten så kan man få dem att berätta mer. Och utan att då ha ställt en enda fråga! Mycket användbart minsann.

Snart är det helg!

Idag kände jag mig mycket piggare av någon anledning. Kanske var jag så trött igår för att allt var nytt igår och idag kom man mer in i det, det blev mer av rutin. Hann med att prata med två patienter och testa lite nya "moves". Tycker jag börjar bli mycket säkrare. De filmade också mina förehavanden och jag måste säga att det är hemskt att se sig själv på film. Usch vad hemskt det är! Fast ändå är det bra att se alla fel man gör.

Jag känner att jag redan börjar bli hjärntvättad med konsultationsteknikerna. Jag tänker hela tiden på de tre "f:en", föreställningar, farhågor och förväntningar. Det är så frestande att hela tiden fråga: "Hur tänker du själv kring det här?", "Är det något du är orolig för?" och "Vad vill du att vi ska göra för dig idag?". Det bästa är ju att alla dessa fraser, eller varianter av dem, är gångbara i det dagliga livet. Jag varnar alla som kommer träffa mig att jag kommer köra med dessa fraser och pressa er till att berätta saker och ting.

Idag fick jag också en rejäl kroppslig undersökning. Om ni av händelse undrat om jag har bra reflexer, bra pulsar och bra neurologisk status så kan jag lugna er med att det har jag. Jag har dessutom fina hjärtljud så det är lugnt.

Snart är det helg! Ska bli skönt att vila sig lite och slippa sitta med en massa böcker i nyllet. Men vad roligt det är att "arbeta"! Jag längtar redan! Tänk att gå och göra sitt pass från klockan 8 till 16 och sedan få betalt för det!

Bara tre år kvar nu. Bara tre år kvar...

Strapatser på vårdcentralen

Den här dagen var nog en av de mer intensiva på senaste tiden. Det var nämligen dags för vårdcentralplacering. Ska dit imorgon och på fredag också, och sen är det tre dagar nästa vecka också. Vi började med att diskutera lite och sedan var det prompt dags att träffa patienter. Vi är en grupp på fyra och vi för videodagbok över konsultationerna. Jag slapp denna gången men imorrn blir det nog dags att dokumentera min förehavanden. Mitt möte med patienten var inte så bra, vi hade fått riktlinjer men jag glömde bort lite.

Meningen med hela denna konsultationskunskapen är att vi ska lära oss att samtala med patienten om dennes symtom utan att blanda in några kliniska frågor. Vi får absolut inte ställa några konkreta frågor, typ ”var har du ont?”, ”hur länge har du haft ont”? Meningen är att vi ska lära oss att ställa öppna frågor och på så sätt få ut så mycket information som möjligt.

Sen ska vi lära oss en jävla massa praktiska grejer. Vi ska lära oss komplett status, alltså ta blodtryck, alla neurologiska tecken, pupillreflexer, andra reflexer, etc.

Det här ska sedan tentas av då vi ska träffa en patient på Östra sjukhuset och ta en anamnes, alltså sjukdomshistoria under 30 minuters tid, sedan ska vi göra en fysisk status under en halvtimme. Slutligen ska vi skriva journal. Det går nog bras.

Puh, jag är så trött, vi höll på till kl 16.40, och jag bor ändå 3 minuter därifrån så jag var här i rimlig tid. Imorrn börjar vi kl 8 på morgonen och vi kommer köra stenhårt med inbandningar och statuskollar hela dagen fram till kl 16.30. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra’t som jag brukar säga.

Puh.

Idag lyckades jag med att göra tolv (12!) matlådor av en ranson kassler, crème fraiche, purjolök och ett par tomater, och justja, en massa vitt vin också. Det blir en kostnad per portion på typ 7 kronor! Det kallar jag ekonomiskt leverne…

Cirkeln är sluten

Cirkeln är sluten och tärningen är kastad. Idag började jag en ny kurs. Den kallas i folkmun för det kanske inte så muntra namnet ”KKK”, Konsultationskunskap (5p). Det är med en speciell känsla i kroppen som jag börjar denna kurs. Jag har nämligen insett att jag nu lämnat preklin-delen på läkarprogrammet. Aldrig någonsin mer kommer jag att ”gå i skolan” i klassisk bemärkelse. Aldrig någonsin mer kommer jag behöva spendera en hel dag med att sitta och lyssna på en gubbe prata om nåt ointressant för att sedan gå hem och läsa in det. Det är först nu som jag börjar läsa till läkare på riktigt. Det är nu det börjar. Ett treårigt äventyr ligger framför mig.

På onsdag börjar min första praktik på en vårdcentral här i närheten. Vi ska lära oss att prata med patienter, och videokameran kommer att användas flitigt. Under vecka 47 kommer vi också ha en speciell temavecka ute på högskolan för hälsovetenskap och yadayada ute på Nya Varvet här i Göteborg. Där ska vi sitta i smågrupper om 5-6 personer och med en handledares hjälp lära oss ”Samtalskonst”. Jag ska försöka fundera ut något bra ämne som man kan prata om, för man ska nämligen intervjua den andra personen om ett ämne som sedan kommer att filmas och analyseras.

Den här dagen var nog kanske den längsta på hela läkarlinjen, men också den mest totalt värdelösa dagen jag någonsin spenderat uppe på skolan. Vi började kl 8.30 nere på Hälsovetarbacken där sjuksköterskor och annat pack håller hus. Tre tanter är ledare för kursen och de började hela morgonen från kl 8.30 till 12.00 med att prata om saker som jag helt har glömt bort. De gick igenom all information som fanns att tillgå om kursen grundligt och utförligt. De hade lika gärna kunnat dra det på en halvtimme.

Sedan följde en föreläsning av en tant om hur man ska göra en bra konsultation med en patient. Det hela var mycket teoretiskt och meningslöst eftersom det garanterat kommer gås igenom och praktiseras ute på vårdcentralerna.

Efter lunch hade vi ett obligatoriskt moment till. Vi skulle skriva på papper om tystnadsplikt och sekretess och det krävdes att en gubbe drog igenom alla sekretesslagar man kunde tänka sig som rör sjukvården. Och jag skojar inte, han hade dragit upp en overhead med utdrag av paragrafer från sekretesslagen § 1980:100. Totalt värdelöst var det! Vissa på åhörarplats verkade dock tycka det var oerhört intressant att diskutera om en läkare verkligen får anmäla misstänkta brott till polisen, eller om tandläkarjournaler omfattas av den offentliga sjukvården. Herregud, det är 3 år kvar till AT. Ta det som det kommer!

Nåja, en annan intressant grej jag märkt med denna kurs är att föreläsarna inte verkar vara så pigga på att dela ut raster. Det är legio att man har 45-minuterspass följda av 15 min rast. Men icke här. Här var det 1 h 20 min-pass här och 1 h-pass där och nån 10-minutersrast där emellan. Puh, vi är ju bara människor. Plåga oss inte mer än ni behöver!

Imorrn ska hela förmiddagen (8.30-12.00) ägnas åt etik. Jag ryser och får kväljningar bara vid blotta tanken på det. Jag avskyr flum och tjafs. Jag vill lära mig konkreta saker.

Sen gick jag i alla fall ner på stan och köpte kurslitteraturen. En bok som hette ”Kliniska färdigheter” och kostade endast 243 kr då jag hade 100 kr rabatt eftersom jag är en sån trogen kund hos Akademibokhandeln. Enda problemet är att jag måste plasta in den, och det brukar alltid se förjävligt ut.

En annan grej som indikerar att jag är på väg mot nya nivåer i skolan är att jag blivit medlem i Medicinstuderandes förbund, MSF. Jag ska skaffa läkartidningen för bara 250 kr om året, och dessutom kommer jag kunna söka studiemedel från dem under sista terminen då jag inte ska få studiemedel! Finemang!

Sunset Boulevard

Jag tänkte lite på det där jag skrev om musik igår. I mitt nedladdningssrus som jag kom in i igår så laddade jag hem ett par låtar från soundtracket till musikalen ”Sunset Boulevard” som spelades i London i mitten av 90-talet. Den är för övrigt skriven av mästaren själv, Andrew Lloyd-Webber. Jag hade nämligen förmånen att få bevista denna musikal under en tripp till London, jag tror det var årsskiftet 94/95.

Anledningen till att jag råkar veta att det är just det årsskiftet är att den store musikalartisten Elaine Paige sjöng titelrollen Norma Desmond i just den föreställningen jag var på. Jag kommer ihåg det så väl, första gången hon äntrade scenen i början av muskialen var i en stor trappa i ett fashionabelt art deco-hem där hennes rollfigur bodde. Publiken applåderade och jublade och verkade extatiska över hennes närvaro! Jag klappade också händerna utan att riktigt förstå varför. Jag trodde i min enfald att det var för att det var så fina dekorer, men insåg senare att det måste ha varit för att tanten som sjöng titelrollen var känd på nåt sätt. Jag hade givetvis ingen aning om vem Elaine Paige var!

Efter att ha konsulterat hennes biografi såg jag att hon spelade rollen som Norma Desmon mellan den 29 november 1994 och 7 januari 1995. Ett kort gästspel med andra ord, men vilken tur att jag fick möjligheten att se henne!

Nåja, det som jag egentligen skulle komma till är människans förmåga att minnas saker som ligger så långt bak i tiden. Jag tror att man kan minnas vissa ljud, smaker och dofter som man kanske känt någon enstaka gång för en herrans massa år sedan. Jag minns nämligen hela låtar ur musikalen trots att det nu är 12 år sedan jag hörde dem! Jag tänker på den underbara arian ”With One Look”, som Elaine Paige sjunger med enorm känslosam inlevelse och med hennes säregna växling mellan djupa och höga toner. Men det är inte bara låtarna jag minns utan själva känslan av hela musikalen; dekoren, storyn ända till teaterns inredning!

Sunset Boulevard var en ganska bra musikal vill jag minnas. Även om den inte slår min personliga favorit, Fantomen på Operan. Den är garanterat det bästa Lloyd-Webber har åstadkommit.

Och Elaine Paige är garanterat den bästa musikalartisten till dags dato. Hon fick sitt genombrott då hon spelade mot Tommy Körberg i ”Chess”.

Nu fick jag lust att gå på musikal. Skulle gärna vilja testa Lloyd-Webbers nyaste musikal ”The Woman in White”, som spelas i London för tillfället. Kanske får bli ett besök vid nästa Londonbesök, såvida den inte upphör det vill säga!

För övrigt kommer ”Sunset Boulevard” ut som film år 2008. Allt sedan ”Moulin Rouge” och filmatiseringen av ”Chicago” så har det blivit populärt att göra film av musikaler. Rollen som Norma Desmond kommer för övrigt att spelas av skådespelaren Glenn Close som gjorde denna roll i Los Angeles-uppsättningen av musikalen.

Dramatik i luften!

Kanske ni hört talas om den Boeing 777-200ER från Malaysian Airlines som fick vända om från Arlanda efter att de tappat delar av motorn(!). Kom över denna bilden från www.airliners.net där fotografen Fredrik Granberg tagit bilder av incidenten direkt efter starten. Det ser verkligen dramatiskt ut och man kan se flisorna flyga från den stora Rolls Royce-motorn. Han ringde sedan till Arlandas duty officer och rapporterade vad han sett. Planet dumpade sedan bränsle över Östersjön och kunde sedan återvända till flygplatsen. Landningen skedde helt odramatiskt.



Boeing 777 är en av de säkraste flygplanstyperna som finns. De introducerades på marknaden 1993. Planet är rätt unikt i världen eftersom inte ett enda exemplar varit inblandat i en flygkrasch. Rätt tufft.

Drugs

Idag har jag städat hela min lägenhet utan och innan. Det är ju sånt som jag inte har tid med eller orkar när jag har en intensiv kurs som pågår. Jag tror jag funkar så att jag bara kan tänka på en sak i taget nästan. Typiskt manligt tror jag. Usch vad smutsigt det var. Men nu håller det nog ett par veckor. Undrar var allt damm kommer ifrån egentligen.

Känns så jävla skönt att inte göra nånting. Jag har nästan lite dåligt samvete för att jag inte gjort någonting alls idag. Men å andra sidan så är det första dagen på jättelänge så att...

Idag har jag laddat hem en massa trevlig musik från www.allofmp3.com. Igår tankade jag Koops förra album. Väldigt bra och lättlyssnat. Sen har jag laddat hem David Bowie med "Let's dance". Jag kan bli alldeles hookad på just en låt och då måste jag lyssna på den 20 gånger om dagen. Nu i veckan var det Cherry blossom girls hitlåt med samma namn som jag blev beroende av. Det är intressant det där med låtar egentligen, hur man förknippar en låt med en tidsperiod. Jag kan t.ex. höra en låt som var aktuell för ett par tre år sen och direkt förknippa den med en viss sinnesstämning för just den tidpunkten. Därför är det bra att jag lyssnar jättemycket på låtar så de sätter sig för då kan jag snabbt minnas en viss tidpunkt. Typ som en genväg till de undermedvetna känslorna.

Sen laddade jag hem "Don't stop 'til you get enough" av Michael Jackson, fast innan han blev vit och kvinna.

Jag har också lite framskridna planer på att besälla hem sprit från internet. Ska ta reda på lite mer hur det funkar och sen kanske det blir av. Man måste ha lite projekt som man jobbar med vid sidan om, nu när patologin har lagts till handlingarna (förhoppningsvis).

Har börjat läsa på ett intressant drogforum. Där letar jag efter tips på bra butiker. Det finns också avancerade droginstruktioner där. På Opiat-forumet kan man läsa hur pantade missbrukare skriver om hur härligt det är att vara heroinist och att de absolut inte vill sluta. Jag är fascinerad av droger, fast inte på så sätt att jag vill använda dem, utan mer ur ett vetenskapligt perspektiv. Kanske nåt jag ska jobba med i framtiden?

Jag har bland annat lärt mig att det teoretiskt går att injicera alkohol direkt i blodet och att det ger en bra och snabb effekt. Fast man måste vara mycket försiktig, då promillehalten ökar rejält bara vid små mängder sprit. Tommy Lee den gamle stjärnan injicerade för övrigt Jack Daniels. Sen har jag fått tips om att man kan dränka en tampong i sprit och stoppa upp den i röven. Då tas tydligen alkoholen upp direkt och effektivt av kroppen. Jag är lite nyfiken på hur det egentligen funkar rent fysiologiskt, fast jag tänker absolut inte testa om det är det ni tror. Föredrar nog att inta mina gin och tonics oralt före analt.

Imorgon är en annan dag. Ska nog ta en promenad till Coop Forum och handla lite lingonbröd och en smaskig bulle. Arsenal spelar klockan 14.30. Det ska jag icke missa.

Tomhet

Så var då tentan skriven och klar. Jag anlände klockan 8 på morgonen på Viktoriagatan och satt och skrev i fyra (4!) timmar. Blev klar klockan tolv alltså. Puh vilken pärs det var. Den var lite lättare än vad jag hade trott faktiskt, och rent spontant känns det som om jag borde klarat den. Fast tyvärr kommer man på lite småmissar som man gjorde här och där. Jag missade bl.a. en bildfråga där det rörde sig om ett kavernöst hemangiom. Sen var det en annan konstig bild som föreställde en arteroskleros eller pankreatit som jag skrev att det var fettvävsnekros. Såg inte alls vad det var. Sen var det några andra frågor som jag inte alls kunde.

Men på det stora hela, efter en pessimistisk sammanräkning av poängen så fick jag ihop det till 68p (av 100, och godkänt kommer ligga runt 70). Så med en hyfsad rättning så borde det gå vägen.

För tillfället känns det lite tomt på något sätt. Vad ska man göra nu? Och sen känns det alltid dåligt efter att man har skrivit en tenta. Man tänker på en massa saker man kunde gjort bättre. Fast jag kan i ärlighetens namn säga att jag inte kunde se mig lägga ner mer tid än vad jag hittills gjort. Och om jag får en omtenta mot förmodan så kommer jag klara den galant! Garanterat...

Efter tentan gick jag, Björn och Mattias till sjukvårdsaffären borta på Vasaplatsen för att handla stetoskop och hammare. Jag har redan stetoskop så jag köpte en reflexhammare för 90 kr. Sen gick jag till Åhléns och åt en hamburgertallrik. Där träffade jag en klasskamrat som också satt och åt med en manlig bekantskap av något slag. Jag frågade lite skämtsamt: "jaha, så vad ska man göra nu då?", varpå hon svarade, "sånt här!". Och det är sant, nu får man tid att intaga goda måltider på stadens torg.

Sen gick jag till en affär och köpte en julklapp. Hehe. Det var roligt. Det är skoj att handla. Jag måste r man tid bara bli bättre på att handla åt mig själv. Det är lättare att unna andra än sig själv.

En rolig grej som jag märkt. Efter att vi skrivit tenta så är det nästan garanterat att man träffar någon klasskamrat ute på stan efteråt. Konstigt egentligen. Är den här stan en sån jäkla håla att de inte ens kan svälja 80 pers? Coolt...

Nu har jag druckit en kopp te och ska vila. Imorrn ska jag dammsuga och kasta lite gamla tidningar. Det ser ut som en "dump" här inne, men det ska det blir ändring på!

Imorrn smäller det

Imorrn klockan 8 smäller det i skrivningslokalen på Viktoriagatan 30. Min kropp börjar känna av det. Idag var jag så nervös att jag mådde illa och började skaka. Men sen gick det över. Jag tror jag kommer fetköra på den här... har suttit hela dagen men känns inte som jag kan ett skit. Hela tumördelen känns som en suddig grå dimma...

Vi får väl se. Fan att det ska börja kl 8. Alldeles för tidigt för mig...

Isande vindar

Vaknade upp imorse och misstänkte att det kunde finns lappsnor ute på väg och fält. Och mycket riktigt. 1 november blev dagen då vinterns första snö kom. Det var inte mycket, bara ett litet puderlager på gräsmattorna och träden. Däremot var det halt som helskotta. Jag struttade runt och kände mig som Bambi på hal is. En sak förstår jag inte riktigt med denna staden. Det som sker när det blir halt ute är att folk går ut och saltar! Jag såg en gubbe idag borta vid skolan som hällde ut salt på trottoarerna så det yrde och far. Inte särskilt miljövänligt kan tänkas.

Jag satt på skolan med min studiekamrat Björn. Idag blev det nog lite av ett rekord. Vi satt i princip oavbrutet från kl 9.15 till kl 19.00. Jag kom hem ungefär 19.40 och intog min middag. En matlåda med Stinas kyckling från igår och en halv tomat till. Har slutat bli hungrig har jag kommit fram till. Kanske beror på tentan.

Jag känner mig helt slut i huvudet, men det är ju bara bra, för det betyder att vi hann gå igenom mycket. Det är alltid bra att vara två nån dag innan tentan och gå igenom uppgifterna så att man kan få ett nytt perspektiv på saker och ting. Alltid lär man sig något nytt som den andra hade en helt annan synvinkel på.

Snart är det Arsenal - CSKA Moskva. Ska titta på den och koppla av med lite chips. Känner att jag behöver några timmars ledighet. Imorrn är det hårdkörning som gäller inför tentan på fredag. Känns bra att det ska bli tenta. Jag tror att jag skulle spy och kräkas om jag var tvungen att gå igenom allt som ska kunnas en hel dag till...