Patologin tickar på

Idag var det en ganska trevlig dag i skolan. Förmiddagen innehöll ett antal föreläsningar om tumörsjukdomar i hud och gastrointestinalkanalen. Nu har vi haft två veckor av tumörer och cancrar av olika slag, och nu är det endast tre veckor kvar till tentan.

Efter att i två års tid gått igenom hur kroppen fungerar då den är frisk, och hur cellen är uppbyggd och arbetar så har vi äntligen kommit till de delar som jag förmodligen kommer ägna resten av mitt arbetsliv åt. 10-poängskursen i Patologi är bryggan mellan prekliniska kurser och de rent kliniska kurserna som hägrar om ett par veckor. Äntligen ska vi få lära oss att bli riktiga läkare!

Denna kursen har varit helt ok faktiskt. Ganska lugn, med ett hyfsat luftigt schema. Men som vanligt är det en massa information som ska tryckas in skallen innan tentan.

Patologin består av fyra stycken tvåveckorsblock. Under vecka 1-2 läste vi om cellens försvarsmekanismer vid skada och hur celldöd regleras. Dessutom behandlades muskelsjukdomar och neurologiska sjukdomar som MS, Alzheimers och Creutzfeld-Jacobs sjukdom.

Under vecka 3-4 gick vi igenom den kanske krångligaste delen av kursen, nämligen immunförsvaret. Det är svårt att få grepp om den eftersom det är så många olika celler inblandade och en massa bokstavskombinationer på signalsubstanser som måste memoreras; TGF-beta, IL8, TNF etc. Irriterande.

Vecka 5-6 handlade om kardiovaskulära sjukdomar, vilket för er som inte är inne på medicinska termer innebär sjukdomar i hjärta och blodkärl. Det finns endel sådana som ni kanske förstår.

De sista två veckorna har ägnats åt tumörsjukdomar och olika typer av cancer. Detta är en inte så lite väsentlig del av läkarvetenskapen. Ju äldre vi blir desto mer cancer får vi. Om man lever tillräckligt länge så är det också garanterat att man faktiskt får cancer eftersom kroppens celler hinner ackumulera så pass stora skador på arvsmassan.

Patologin innehåller också endel praktiska moment som har varit givande. Vi har haft obduktionsdemonstrationer, och vi har också fått vara med i olika kliniska sammanhang och fått se hur det går till när man gör analyser av biopsier (cellprover) etc. Obduktionerna har varit mycket givande. Tyvärr kan jag inte gå in på dem närmare här p.g.a. sekretess och tystnadsplikt, men jag tycker det är något som alla människor någon gång borde bevittna. Döden är en stor del av livet, vare sig vi vill det eller inte.