Bistånd fungerar inte i långa loppet

Årets fredspristagare Muhammad Yunus är sannerligen värd sitt pris. I och med starten av Grameen Bank som ger lån till fattiga människor i Bangladesh så har han visat att det går att bekämpa fattigdom i världen på annat sätt än att ösa pengar i form av allmosor över u-länderna.

I ärlighetens namn, vilken organisation i västvärlden hade kommit på idén att förse urfattiga människor med kapital för att förmå dem att starta industrier som senare kan bidra till landets ekonomiska utveckling? Ingen europeisk stat skulle kunna ställa sådana krav på befolkningen i utvecklingsländer då de av vänsterorganisationer då skulle klassas som utsugande kapitalister som vill profitera på fattiga människors armod.

Muhammads bank är ingen välgörenhet, det är han noggrann med att påpeka. Han tar ut ränta från sina kunder, om än en låg sådan, och lånet ska också betalas tillbaka.

Detta är enda sättet att utrota fattigdomen i världen. Förändringarna kan inte komma ovanifrån utan det är befolkningen själv som ansvarar för sin situation. Grameen Bank underlättar för upprättandet av en kaptialistisk marknadsekonomi där befolkningen kan försörja sig själv.

Bistånd är i många fall ett nödvändigt ont som behövs vid humanitära katastrofer och krig. Men det är absolut ingen långsiktig lösning. Bistånd förslappar befolkningen till att leva på omvärldens allmosor, och riskerar också att stjälpa inhemska jordbruk och industrier.

Det krävs att fler företagsamma människor i dessa länder stimuleras till att komma på fiffiga lösningar på problemen, som i fallet Muhammad Yunus.