Den som är student är icke fri

Jag kom på en intressant grej idag. Jag kom på att jag glömt bort hur det känns att vara ledig och att inte ha någonting att göra. Ni vet den där lättjan som man kan känna på en lördagmorgon när man vaknar upp vid 10-tiden och inte vet vad som dagen har att bjuda. Man kanske tar det lugnt med en liten frukost, sitter och läser tidningen i lugn och ro, och kanske drar ner på stan och handlar något trevligt att tillaga till kvällen. Den här grundläggande friheten som man kan känna som människa har jag inte upplevt en endaste dag den här hösten. Jag har sedan den 2 september inte haft en enda ledig lördag. Däremot ska erkännas, har jag tagit ledigt några söndagar, fast oftast har jag tvingats till det av min sviktande disciplin. Jag har helt enkelt inte haft motivationen eller orken att göra något, och har därför slutat min studeringstid i soffan framför TV:n.

Tänk vad konstigt det skulle kännas att helt plötsligt få en massa fritid. Jag minns nån gång efter en tenta när jag vaknat upp på lördag morgon och tänkt: vad gör folk egentligen på helgerna!? Hur är det egentligen att gå en hel helg utan en naggande tanke i bakhuvudet som talar om en att man egentligen borde göra något studierelaterat. Tänk sen när jag skaffar jobb, då måste jag kanske skaffa mig en hobby. Alltså en hobby som är något mer än att sitta framför internet eller att ligga i soffan och glo på TV. Det kommer nog kännas rätt skumt kan jag tänka mig.

Den som säger att studenter har det bra vet inte vad de pratar om. Eller så är deras definition av studenttiden att man lämnar in nån hemuppgift varannan vecka och tentar av en kurs genom ett informellt förhör.

Man får 7 200 kr varje månad där mer hälften av summan ska betalas tillbaka och dessutom är man aldrig någonsin ledig. Det är som att gå ständig jour eller ha hemberedskap om jag får relatera till mitt framtida yrke.

Den mest harmoniska tiden på året för mig är under sommarlovet då jag arbetar på mitt hjärndöda sommarjobb på ett teknikföretag. Det är då jag mår som bäst och då är det ändå inte ett arbete jag gillar särskilt mycket. Hur skulle det då inte vara att ha ett arbete som man valt att utbilda sig till och som man tycker är någorlunda intressant? Och även om man har ett hjärndött jobb, som mina nedgångna arbetskamrater på sommarjobbet, så har de ändå alltid löningsdagen att se fram emot (jag kan garantera att de får mer än 7 200 kr varje månad, och de behöver dessutom inte betala tillbaka ett öre av den). Dessutom är de lediga på kvällarna och helgen.

Det jag skriver är ingen självömkan. Det är mest en filosofering och ett konstaterande av faktum. Jag har ju faktiskt valt det här själv. Men då det för de flesta är en kort period på några år som man går igenom så kommer det för mig ta fem och ett halvt år. Jag hinner således bli en riktig veteran i gemet. Och min studieperiod är så lång att jag när jag började läsa inte ens orkade tänka tanken på när den skulle sluta. Jag har nu gått två och ett halvt år och en eventuell högskoleexamen känns för mig lika avlägsen idag som den gjorde för 4-5 år sen.

Idag testade jag en ny taktik när jag läste. Jag har som policy att inte studera på kvällen då jag helt enkelt inte klarat av det. Nu testade jag faktiskt att göra ett par instuderingsuppgifter idag vid 19.15, och jag höll på ungefär en timme. Jag tänkte fortsätta lite till men mitt huvud klarade inte av det då jag varit igång ända sedan kl 10 imorse.

Imorgon ska jag göra en smart grej. Som alla vet så går vi över till vintertid i natt (jag säger vintertid, förstår inte varför vissa kallar det ”normaltid”!? Det låter ju bara löjligt...). Nåja, min taktik är att ska åka till skolan imorgon och sätta mig framför databaserna och läsa in olika bilder på sjukdomar, fast jag ska göra det enligt sommartiden. Jag kommer alltså istället för att vara vid skolan kl 9.30 som är den vanliga tiden, vara där kl 8.30 eftersom klockan ställs tillbaka en timme. På så sätt kommer jag ju faktiskt att tjäna en timme! Genialiskt om ni frågar mig. Istället för att sova bort den där extra timmen som kommit till skänks så ska jag alltså utnyttja den till att göra något produktivt. Jag funderar på att kanske sitta halva dagen imorrn med bilderna och sedan åka hem och fortsätta med gamla tentafrågor. Synd att det är ett sånt företag att ta sig till skolan. Det tar typ 25 min med spårvagn till Sahlgrenska. Oftast mer. Nu har jag iallafall lagat min standard-kasslergryta som jag kan äta till lunch i det äckliga lilla pentryt på Patologen.

Puh, nu känner jag att jag börjar bli lite trött i skallen. En ny dag hägrar. Snart får man gå och lägga sig.