Cirkeln är sluten

Cirkeln är sluten och tärningen är kastad. Idag började jag en ny kurs. Den kallas i folkmun för det kanske inte så muntra namnet ”KKK”, Konsultationskunskap (5p). Det är med en speciell känsla i kroppen som jag börjar denna kurs. Jag har nämligen insett att jag nu lämnat preklin-delen på läkarprogrammet. Aldrig någonsin mer kommer jag att ”gå i skolan” i klassisk bemärkelse. Aldrig någonsin mer kommer jag behöva spendera en hel dag med att sitta och lyssna på en gubbe prata om nåt ointressant för att sedan gå hem och läsa in det. Det är först nu som jag börjar läsa till läkare på riktigt. Det är nu det börjar. Ett treårigt äventyr ligger framför mig.

På onsdag börjar min första praktik på en vårdcentral här i närheten. Vi ska lära oss att prata med patienter, och videokameran kommer att användas flitigt. Under vecka 47 kommer vi också ha en speciell temavecka ute på högskolan för hälsovetenskap och yadayada ute på Nya Varvet här i Göteborg. Där ska vi sitta i smågrupper om 5-6 personer och med en handledares hjälp lära oss ”Samtalskonst”. Jag ska försöka fundera ut något bra ämne som man kan prata om, för man ska nämligen intervjua den andra personen om ett ämne som sedan kommer att filmas och analyseras.

Den här dagen var nog kanske den längsta på hela läkarlinjen, men också den mest totalt värdelösa dagen jag någonsin spenderat uppe på skolan. Vi började kl 8.30 nere på Hälsovetarbacken där sjuksköterskor och annat pack håller hus. Tre tanter är ledare för kursen och de började hela morgonen från kl 8.30 till 12.00 med att prata om saker som jag helt har glömt bort. De gick igenom all information som fanns att tillgå om kursen grundligt och utförligt. De hade lika gärna kunnat dra det på en halvtimme.

Sedan följde en föreläsning av en tant om hur man ska göra en bra konsultation med en patient. Det hela var mycket teoretiskt och meningslöst eftersom det garanterat kommer gås igenom och praktiseras ute på vårdcentralerna.

Efter lunch hade vi ett obligatoriskt moment till. Vi skulle skriva på papper om tystnadsplikt och sekretess och det krävdes att en gubbe drog igenom alla sekretesslagar man kunde tänka sig som rör sjukvården. Och jag skojar inte, han hade dragit upp en overhead med utdrag av paragrafer från sekretesslagen § 1980:100. Totalt värdelöst var det! Vissa på åhörarplats verkade dock tycka det var oerhört intressant att diskutera om en läkare verkligen får anmäla misstänkta brott till polisen, eller om tandläkarjournaler omfattas av den offentliga sjukvården. Herregud, det är 3 år kvar till AT. Ta det som det kommer!

Nåja, en annan intressant grej jag märkt med denna kurs är att föreläsarna inte verkar vara så pigga på att dela ut raster. Det är legio att man har 45-minuterspass följda av 15 min rast. Men icke här. Här var det 1 h 20 min-pass här och 1 h-pass där och nån 10-minutersrast där emellan. Puh, vi är ju bara människor. Plåga oss inte mer än ni behöver!

Imorrn ska hela förmiddagen (8.30-12.00) ägnas åt etik. Jag ryser och får kväljningar bara vid blotta tanken på det. Jag avskyr flum och tjafs. Jag vill lära mig konkreta saker.

Sen gick jag i alla fall ner på stan och köpte kurslitteraturen. En bok som hette ”Kliniska färdigheter” och kostade endast 243 kr då jag hade 100 kr rabatt eftersom jag är en sån trogen kund hos Akademibokhandeln. Enda problemet är att jag måste plasta in den, och det brukar alltid se förjävligt ut.

En annan grej som indikerar att jag är på väg mot nya nivåer i skolan är att jag blivit medlem i Medicinstuderandes förbund, MSF. Jag ska skaffa läkartidningen för bara 250 kr om året, och dessutom kommer jag kunna söka studiemedel från dem under sista terminen då jag inte ska få studiemedel! Finemang!