Slutet gott, allting gott

Jag klarar inte mer för idag. Jag har kommit fram till att man som människa når en gräns då det inte går att få in mer i hjärnan. Eller det kanske rent tekniskt går att få in mer i huvudet, fast energin man måste lägga ner på att proppa i det överstiger den nytta som man kan få ut av det. På ett sätt känns det ganska bra, för då kan man ju 1. vila och inte gör något utan att får dåligt samvete för det, och 2. inte komma med några bortförklaringar om det skulle hända sig att man kuggar tentan.

Mina kära mor brukar säga att så länge man gör sitt bästa så spelar det ingen roll hur det går. Och det ligger ju mycket i det. Om jag har lagt ner mesta möjliga effektiva tid som det fysiskt var möjligt till att läsa till denna tentan. Vems fel är det då att jag kuggade? Vad skulle jag ha gjort annorlunda? Kanske man kan fila på någon teknisk detalj i själva läsandet, men jag tror inte att det skulle gör så stor nytta. Så därför kommer jag att vara nöjd oavsett hur det gått när jag lämnar skrivlokalen på Viktoriagatan 30 vid fredag lunch.

Sen att jag kommer vara lite besviken, det är en annan sak. Det är jag alltid. Men det ska man vara. Sen på kvällen kommer det kännas bättre. Förhoppningsvis.

Nu är jag så trött att jag känner att jag yrar lite. Men snart får man sova.