Jag har herpes

Idag var det laboration. Det var intressant på många sätt. Först gjorde vi en analys av vilka antikroppar vi hade i blodet. Vi har tidigare stuckit varandra i armarna och det blodet har vi nu använt. (Antikroppar är små pluttar som skyddar oss mot virus och bakterier och elakheter. De ligger kvar i blodet efter en infektion och skvalpar runt och är redo att skydda oss vid angrepp av ett nytt virus).

Det första jag fick veta var att jag hade väldigt bra skydd mot vattkoppor. Mitt blod kryllar av små söta antikroppar mot viruset som orsakar vattkoppor (Varicella-Zoster). Och det här är inte så konstigt. Jag har ju faktiskt haft vattkoppor. Det har jag bildbevis på.

Det andra jag fick veta var att jag har herpes, rättare sagt herpes typ 1 som orsakar munsår. Det är inte så ovanligt faktiskt. Många är faktiskt infekterade av herpes. Jag visste det redan innan, eller jag misstänkte det rättare sagt, eftersom jag ofta får munsår när det är dags för infektioner, alltså när jag håller på att bli sjuk. Då ligger nämligen immunförsvaret "nere", och har bättre saker för sig än att hålla tillbaka herpesviruset. Fast en liten brasklapp vill jag lägga in. Man kan nämligen inte se nån skillnad på blodprovet om man har HSV1 (herpesvirus 1) eller HSV2 (herpesvirus 2). Herpesvirus 2 är samma virus som orsakar könsherpes. Så det kan faktiskt vara så att jag har könsherpes. Men jag tvivlar på att jag har det faktiskt...

Den tredje analysen som gjordes var med avseende på ett annat litet virus som heter Epstein-Barr, EBV. Detta virus är fint på alla sätt och vis. När man smittas av det när man är liten så märks inget, men om man får det när man är tonåring så får man en sjukdom som heter körtelfeber. Det roliga är att 95% av alla människor har antikroppar mot EBV, alltså de har blivit smittade av det tidigare i livet.

Körtelfeber kallas också för "kissing disease". Det beror på att EBV smittar via intim kontakt, ofta genom kyssar, via salivet.

Och nu kommer det roliga i kråksången. Jag tillhör de 5%:en som inte som inte har antikroppar mot Epstein-Barr. Jag har alltså aldrig blivit smittad av det! Det kan bero på vissa saker. Antingen kan det bero på att jag är resistent, alltså att jag inte kan bli smittad av det, eller så beror det på att jag helt enkelt aldrig kommit i kontakt med det. Häftigt va?

En av mina kära klasskamrater och tillika designerad laborations-kollega, tyckte detta faktum var synnerligen lustigt. Hans teori var att min avsaknad av EBV-smitta garanterat berodde på det faktum att jag förmodligen var oskuld eller att jag aldrig har kysst någon. Han tyckte att detta potentiella scenario var så lustigt att han kände att denna teori på något sätt måste spridas till resten av klassen. Han startade då en högljudd informationskampanj i laborationssalen. Han frågade om jag blev arg när han skojade. Jag svarade honom att jag skulle döda honom sen.

En annan tjej i klassen frågade om jag hade gått på dagis, vilket jag inte har. Hon trodde att det kunde bero på detta. Min laborationskollega flikade in och höll inte alls med om detta, utan körde stenhårt på oskuldslinjen.

Nåja. Rent konkret betyder detta att, om jag inte är resistent mot viruset så kan jag smittas vilken dag som helst och få körtelfeber. Dock har jag läst att de flesta som får det är mellan 15-25 år, så jag vet inte, jag har väl ett par år på mig.

En annan tjej föreslog att jag kunde ha som raggningsreplik på krogen: "Hej vill du följa med hem till mig och göra ett serologiskt test för att se om du har antikroppar mot EBV, för om du har det så betyder det att du bär på viruset och då kan vi tyvärr inte leka". HIHI HOHOHO HEEHEHEEH HAAHAHAHAH HYHYHYYHY. HÖHÖHÖHHÖHÖÖ.

Man kan tyvärr inte vaccinera sig mot EBV, så jag är körd.

Jag fick till och med titta i mikroskop på mina B-celler. De hade inga virus alls. Inga EBV alltså.

Min dag för övrigt:
Jag har vunnit $9 på poker.

Och jag hade min fina svarta cardigans på mig.

Så åt jag sushi på mitt favoritställe.

Så har jag lagat 12 matlådor med Chicken Korma.

Så har jag ätit en skål chips.