måndag, februari 05, 2007

Jag ska börja skänka pengar!

Nu har jag bestämt mig. Jag tänker börja skänka pengar till välgörande ändamål, i detta fallet Läkare utan gränser. Kanske beror det på att jag blivit hjärntvättad under min tid här på läkarlinjen, men jag känner att det är dags att dela med av mitt överskott till dem som verkligen behöver det. Jag tjänar inte mycket pengar, men 100 kr i månaden har jag råd med. Förhoppningsvis kommer denna summa öka om det skulle bli så att jag börjar tjäna lite mer pengar nån gång i framtiden...

Det är obegripligt, om inte bisarrt, att människor ska behöva dö av en sån skitsjukdom som mässlingen, som vi har utrotat här i Sverige. För 70 kr kan man erbjuda vaccin som ger fem barn ett livslångt skydd.

När det gäller tuberkulos råder i Afrika idag samma situation som i Sverige i början på 1900-talet. Folk skickades till sanatorium i hopp om att frisk luft skulle göra dem friska. Man opererade bort revben och kollapsade lungor för att ta död på de sjuka lungdelarna. Med modern behandling av TBC blir 98% av de infekterade friska.

Två miljoner barn dör varje år av lunginflammation. Två miljoner! Det är hisnande siffor vi snackar om här!

Sen kan man hålla på att diskutera orsakerna till att länderna är så fattiga, om det beror på våran utsugning, eller vanskötsel av egna makthavare. Men fram tills dess att dessa länder blir utvecklade så kommer människor att dö som flugor i sjukdomar som här i Sverige innebär en veckas sjukskrivning, och då bör vi göra vårt yttersta för att hjälpa dem. Jag är i principen tveksam till bistånd i form av allmosor. På så sätt kan ett land aldrig utvecklas till att stå på egna ben. Men när det gäller humanitärt arbete så är situationen annorlunda.

Vi anar inte hur bra vi har det här i väst. Vi har ett fullgott vaccinationsskydd mot sjukdomar som är dödliga i u-länder. Vi har enorma ekonomiska resurser, och det är hög tid att vi delar med oss av dem. Så jag har gjort mitt val, och jag råder er alla att göra det samma. Många bäckar små gör en stor å.